Diabetes och celiaki är närbesläktade sjukdomar med delvis samma genetiska bakgrund. Båda sjukdomarna är autoimmuna vilket betyder att de angriper den egna kroppen. Vid diabetes är det de insulinproducerande cellerna som förstörs och vid celiaki är det tarmluddet i tunntarmen. 

Bland dem som har båda diagnoserna har mer än 90 procent fått diagnosen diabetes först.  Var tionde barn med typ 1-diabetes har även celiaki. Eftersom det visat sig att det är så vanligt tar man numera alltid ett blodprov för att se om det även finns antikroppar som pekar på samtidig celiaki. Omkring hälften av alla barn har antikroppar mot gluten redan när de insjuknar i diabetes. De allra flesta har fått antikropparna inom fem år. Därför tas prover både vid diabetesdiagnosen och vid de fem första årskontrollerna. Även om det är ovanligare att få celiaki senare fortsätter provtagningen med glesare mellanrum.

Den regelbundna provtagningen för celiaki gäller även för dem som inte har några symtom på celiaki eftersom tarmslemhinnan kan vara skadad utan att personen märker av det, så kallad tyst celiaki. Det är inte ovanligt att de med dubbeldiagnos inte känner av några mag-tarmsymtom från sin celiaki. För en person med diabetes är det mycket viktigt att näringsupptaget i tarmen är så bra som möjligt eftersom de annars kan leda till insulinkänningar, det vill säga att blodsockret är för lågt. Studier har visat att det är vanligare med insulinkänningar före och strax efter att diagnosen celiaki ställs.

Läs mer om diabetes hos Svenska Diabetesförbundet