ARGENTINA
Asistencia al Celiaco de la Argentina – ACELA
www.acela.org.ar
Asociación Celíaca Argentina – ACA
www.celiaco.org.ar
BRAZIL
Asociación de Celiacos de Brasil – ACELBRA
www.acelbra.org.br/2004/index.php
CHILE
Fundacion Convivir
www.fundacionconvivir.cl
[email protected]
PARAGUAY
FUPACEL, Fundacion Paraguaya de Celiacos
http://www.fupacel.org.py/
URUGUAY
Asociación Celíaca del Uruguay – ACELU
www.acelu.org
[email protected]
VENEZUELA
La Fundación somos celiacos Venezuela
www.celiacosvenezuela.org.ve/index.php
Reseberättelser:
Rundresa Sydamerika
Vi har just kommit hem från en månads glutenfri ”back-packing” i Sydamerika och delar gärna med oss av våra erfarenheter. Resan gick genom Brasilien, Argentina, Bolivia och Peru. Vårt första råd är: Låt inte celiaki vara ett hinder för att resa, för det är det inte. Det gick jättebra, även om det ibland blev lite tjatig mat. Och detta trots att vi inte pratar någon spanska eller portugisiska. I Brasilien är det lag på att alla livsmedel ska vara gluten-märkta. ”Contem gluten” respektive ”Nao Contem gluten”. Mycket praktiskt! I Argentina var också många livsmedel gluten-märkta så man slapp läsa på innehållsförteckningarna. Så är det dock inte i Bolivia och Peru. När det gäller innehållsförteckningar så är det ju ofta lite svårläst, särskilt som man inte kan språket. Vete på spanska heter ”trigo” och det är ett bra ord att leta efter. Folk är vanligtvis väldigt hjälpsamma och man kan lämna fram ett översättningskort och peka och be om hjälp att gå igenom innehållsförteckningen. I Brasilien och särskilt Argentina hittade vi relativt välfyllda hyllor med glutenfria livsmedel, vilket man inte gör i Bolivia och Peru. Så vi bunkrade upp en del saker där inför den fortsatta resan; såsom musli, pasta, ridnudlar, riskakor, majsknäcke och kakor. Färdigbakat mjukt bröd hittade vi inte någonstans i Sydamerika. På restauranger var det självklart väldigt olika hur kunniga personalen var. Det är dock enkelt att beställa kött och pomme frites/ris/potatis som ofta kommer med lite grönsaker. Sås är ovanligt och även paneringar. Mycket få pratar engelska, men många restauranger har menyn översatt även till engelska. Få känner till orden celeaki och gluten, men de flesta har koll på ”trigo”. Vi lämnade alltid fram ett översättningskort för att säkra oss och vi möttes av stor respekt och engagemang. Vi hade även med oss en liten ordlista på spanska/portugisiska ord för glutensaker som var bra att ha. Största problemet var frukost. Alla hostel och andra billigare ställen vi bodde på serverade frukost, vilken nästan alltid består av vitt bröd med marmelad och ibland yoghurt. Lösningen blev att bära runt på ett eget paket musli att ha till och att köpa yoghurt när det inte fanns. En burk nutella och majsknäcke i ryggan var också räddningen många gångar när man tröttnade på chokladkakor som mellanmål. I Bolivia gjorde vi den populära 4-dagars turen upp i bergs- och saltöknarna mellan Tupiza och Uyuni. Vi tog med en massa egen mat för vi visste inte hur det skulle gå, men det var helt onödigt. Boka bara resan genom Tupiza Tours och ange att du har celiaki, så fixar de all mat på ett korrekt sätt. Inga som helst problem! De har stor vana vid olika behov. Matproblem i Sydamerika hänger mest ihop med att man blir trött på alla sötsaker och får i sig för lite fibrer. En påse linfrö i ryggan hade behövts för magens skull! ”
Brasilien
Jag var i Brasilien ett par veckor. Naturligtvis hade jag funderingar på hur det skulle fungera med maten. En sak var helt klar, allting var noga utmärkt. ”Ñao conem gluten”, stod väl utmärkt på allting som gick att äta, till och med Coca colan. Självklart var det bra, även om man undrar vad det spelar för roll när personen bakom disken inte har en aning om vad det innebär. Att saltet inte innehåller gluten är kanske inte det som är viktigast att veta.