Min son har fått en livsmedelsanvisning så att vi kan hämta ut matvaror på apoteket. Tyvärr gillar han varken brödet eller pastan vi får hämta ut. Vem bestämmer vad som kan skrivas ut? Varför skiljer det sig i landet på vilka glutenfria varor man kan få hämta?
ANNA
Precis som du skriver skiljer det sig mellan landets regioner. Både när det gäller vilka livsmedel som skrivs ut men också hur många uttag man får göra. Läkemedelsverket ansvarar för en nationell lista med alla livsmedel som får
skrivas ut på recept till barn under 16 år. Listan uppdateras varje år. Vill du läsa vilka glutenfria livsmedel som
finns på listan kan du göra det på Celiakiförbundets hemsida. Sök på ”livsmedelsanvisning”. Vi vet att regionerna har valt olika sätt att tillhandahålla glutenfria livsmedel på recept. Trots att det finns en nationell lista över godkända produkter tycks många regioner välja att bara skriva ut delar av listan.
.
Själva livsmedelsanvisningen styrs av lagar och förordningar som ansvarar för en annan myndighet, nämligen Tandvårds och läkemedelsförmånsverket (TLV). Enligt föreskrifterna är det tillåtet att skriva ut livsmedel som ska räcka högst 90 dagar. Reglerna säger också att varje uttag kostar 120 kr i så kallad egenavgift. Vissa regioner har gjort tolkningen att man inte behöver skriva ut livsmedel på recept för 90 dagar, utan kan skriva ut för kortare perioder. Dock med samma egenavgift. Region Stockholm är det senaste exemplet, där patienten numer kan få livsmedelsanvisning för högst en månad i taget. Det gör att egenavgiften tredubblas, från 480 kr till 1 440 kr per år. Region Stockholm har dessutom beslutat att begränsa listan på vilka produkter som får skrivas ut, vilket gör att man måste handla mer glutenfri mat i butik.
.
Reglerna är inte helt tydliga om regionerna verkligen får skriva ut för kortare perioder. Som ombudsman har
jag varit i kontakt med både Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket och Läkemedelsverket för att få reda på hur mycket regionerna får bestämma själva, men de kan inte ge några tydliga svar. Jag har själv rotat runt i både lagstiftning och förarbeten till de lagar (som gällt sedan 70-talet), utan att bli helt klok på hur reglerna egentligen bör tolkas. Den slutsats jag har dragit hittills är att politiker och tjänstemän har tänkt uppdatera lagstiftningen om livsmedelsanvisningen under flera årtionden. Men hittills har det inte prioriterats. Därför har vi kvar en lite otydlig och otidsenlig lagstiftning, som tolkas olika av olika regioner. Detta är en av alla viktiga frågor Svenska Celiakiförbundet arbetar vidare med.